måndag 19 september 2016

Lördagssegling med Föreningen AllmogeBåtar Blekinge FABB

Lördagskvällen bjöd på en tur till Tjärö och en kalventrecôte på deras nya restaurang. Jävlar i havet, vilken kock de har skaffat sig! Den köttbiten ligger fortfarande och smälter i minnet, oj, oj. Men dessförinnan blev det en lördagssegling till Stora Ekön och där ett styrelsemöte med FABB.

Snäckan, skeppad av en mycket märkligt klädd bloggare.

Hos oss på varvet ligger FABB's två båtar. Segelkostern Däkan och jaktkanoten Luen. Däkor och luar är blekingska för flickor och pojkar. Lilla Luen är för liten för att tas ut på havet i såpass mycket vind och sjö som lördagen bjöd på. Däkan tål det utmärkt.

Lilla Belladonna går som ett spjut genom sjön.

Större delen av föreningens styrelse mannade Däkan medan jag och Micke tog varsin blekingseka. Maria och Bengt tuffade efter med kameran i den lilla motorbåten Spättan. Hon var förresten Tage Olssons sista båt, byggd av brorsan Olle en gång i tiden till tullaren Ernst Södergren. För den som missat det så var Tage och Olle Olsson Saxemara Båtvarvs mästerbyggare respektive konstruktör sedan deras far Olof lämnat över varvet till Tage på 60-talet.

Okmark seglar om Nyström.

Blekingsekorna för dagen var vår egen Belladonna och Kjell Abrahamssons Snäckan. Den förstnämnda är en liten pigg 16-foting som vi har för uthyrning på varvet. Snäckan byggde Tage åt sin kamrat Kjell till dennes 50-årsdag 1987. Sedan blev hon stående i ett skyddsrum på Saltärna i 27 år. I år kom hon ut ur sitt fängelse och nu ligger hon till salu vid vår brygga.


Levang i aktern för storskotet är ett ganska vanligt arrangemang på ekor. Annars duger det med en hanfot.

Snäckan är härligt gammaldags med tullapinnar och med vant av rep. Och hon seglar strålande. 17 fot är hon.

Däkan för fulla segel.

När Däkan inte dunkar fram med sin Säffle tändkulemotor så seglar hon med gaffelsegel, fock och klyvare. Hon gör i frisk vind utan vidare 7-8 knop och känns mycket trygg. Dessutom är hon såklart ett smycke, ett riktigt ögongodis, där hon pressar sig fram genom böljorna.

Jag tycker att det är så vansinnigt snyggt med breda gångbord och lågt fribord.

Lägg gärna märke till hennes svarta mast, reling och däck. Denna korpsvarta färg får trä som endast linoljas. Förutom att det är snyggt som bara den på en allmogebåt så är det praktiskt. Det årliga underhållet på dessa ytor inskränker sig till ett snabbt blaskande med ny linolja.

Där går den gröna sjön!

En gång i tiden var dessa spri- och gaffelriggar en vanlig syn på haven. Det är en skönhet som sånär har gått förlorad. Vid de sällsynta tillfällen då sådana tjusiga segel dyker upp på fjärden, då stannar folk och suckar av förtjusning. Jag har svårt att tro att man på samma sätt i framtiden kommer att stanna till och njuta då en 75 år gammal Ryds styrpulpetare far förbi.

Inga kommentarer: