I förra inlägget beskrev jag några vanliga skador, hur de uppkommer och hur man undviker dem. I detta inlägg får du se hur de kan se ut på nära håll. Det är synd att man inte kan lägga upp dofter på bloggen, för dessa är mycket nyttiga att känna till! Om du vet hur rötskador luktar, så blir besiktningen av ett intressant köpobjekt mycket enkelt. Ned i båten, sniffa omkring misstänkta områden. Näsan ljuger aldrig!
Kraftigt rötskadad förstävstopp. Skadan har inte spridit sig till bordläggningen av lärk, däremot både till stävkraften och däcksplankorna.
Måttligt rötskadade plank på taket. Rektangeln av nubbhål skvallrar om orsaken: takduken har gått sönder, och en laglapp har lagts dit, men man har inte tagit bort den halvrunda listen (som man absolut måste) och har nöjt sig med att nubba den nya biten ovanför sagda list. Därmed har man låtit fukt komma in i skarven.
Styrbordssidan är Elinores bästa sida. Här är plankdäcket helt ok. Dock så har man inte skött röstjärnsgenomföringarna (de måste ges ny nåtmassa årligen) och därmed är fuktskadorna ett faktum. Här syns skadorna i granplankorna. Under däck växer en vit svamp som spridit sig till kortbalkar och knän.
Babordssidans plankdäck är såpass dåligt att det delvis får bytas ut. Rötan har här spridit sig till balkvägare, kortbalkar, knän, bordläggning och spanttoppar.
Där var det slut på skadebilderna. Nu till lite mer allmänna grejer! De grova rivningsarbetena är klara, och nu vidtager finlirandet. När detta sedan är färdigt så få den gamla dame stå och torka, under det att hon flertalet gånger behandlas med Boracol, för att utrota svampen och förhindra att dess sporer får nytt fäste i framtiden.
Helt naket underlagsdäck. Akterdäck var påfallande oskadat.
Luckgaraget under nedmontering. Tanken är att ta bort det i ett stycke och renovera det på verkstadsbänken. Fördelen med att ta väck det hela är att plastningen av taket blir oändligt mycket enklare på detta sätt.
Hela babordssidan och akterspegeln är renskrapade. Mycket fin bordläggning i lärk, där borden sågats ut ur en tjockare planka, sedan klyvd. Därmed får man identiska plank på styrbord och babordssidan. Mycket snitsigt! Kudos till Ryhls som byggde skrovet.
Den lilla trevliga Volvo Penta MD 2001:an, som går som en klocka, men låter som satan.
Hennes botten behöver inte alls jobbas med i vinter, allt ser bra ut och färgen sitter som den skall. Lägg märke till de mycket enkla bockarna. Fastskruvade i golvet, tar minimal plats. Rekommenderas till alla som har möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar