Grisslans materialguide

Båtsnickaren behöver material och verktyg som moderna snickare knappt hört talas om.

En svårighet man snabbt stöter på som träbåtsentusiast eller byggnadsvårdare är att få tag i rätt material i rätt kvalitet. Det är inte bara att knalla in på närmsta brädgård och handla. Många av de produkter som användes och salufördes i stora kvantiteter då träbåtsbyggandet fotfarande dominerade, de finns inte kvar längre eller tillverkas endast i små mängder. Det betyder såklart att det blir dyrt. Det mest uppenbara är virke, skruv, linoljefärg och nit/brickor.

Det krävs en hel del letande innan man lyckas finna vad man behöver. Men jag tänkte bistå med en liten snabbguide. Denna länksamling är inte på något sätt heltäckande, men kan ge ringar på vattnet och leda dig i rätt riktning!

Saker som fernissa, konventionella färger och tätningsmedel som t ex Ettan finns att köpa hos de flesta välsorterade båtaffärerna och de tas därför inte upp här.


Virke
Bra virke är dyrt. Och merparten slutar likförbannat sina dagar som spån, hyvelspån och spillbitar. Tragik.

Det uppenbara problemet här är att ett lass bräder är ju inget man skickar med posten direkt. M a o är det helt avhängigt var man bor. Men ett par återförsäljare som har det mesta kan jag nämna.

Skåne
Fredricsons trä i Arlöv.
http://www.fredricsons.com/

Missa för all del inte ballaste grabbarna i branschen -bröderna Ravanis på Nyhamns Såg och Båtbyggeri på Nyhamnsläge.
http://www.nyhamnssag.se

Stockholm
Testrum. En riktig brädgård!
http://www.testrum.se/

Dessutom handlar många träbåtsnördar hos Pondus Snickeri. Välsorterade på virke och allt du kan tänkas behöva när det rör träbåtar (inkl skruv och nit mm). Dock dyra...
http://www.pondussnickeri.se/

Ett gångbart alternativ är att leta upp lokala småsågar. Blir ofta mycket billigare om man vill ha inhemska träslag såsom ek, ask, fur och gran. Det krävs emellertid att man vet vad man vill ha, och att man vet att känna igen bra virkeskvalitet. Och att man tillåts rota lite bland bräderna eller stockarna. En del virkeshandlare blir sura när man ratar vissa brädor i en hög där allting åtminstone på papperet skall vara av samma kvalitet.

Om man har tänkt sig att göra omfattande renoveringsarbeten, så är det helt klart lönande att skaffa sig träbearbetningsverktyg som gör att man kan köpa råa plank. Skaffa alltså en rejäl bandsåg samt en kombinerad rikt/planhyvel med rejäl bredd på kuttern.

Träskruv

Rostfria syrafasta spårskruv.

Skruvförband skall alltid göras med riktiga spårträskruv. Inga krysskruvar! Det viktigaste att ta hänsyn till är materialet de är gjorda utav. Många gamla båtar är skruvade med mässingsskruv. Med tiden lakas zinket ur skruvarna, de blir porösa och går av. Vanliga järnskruv måste undvikas om man inte vill ge sin båt "spiksjukan" (järnet rostar och träet omkring svartnar och förstörs med släpp som följd). Det enda som håller för saltvatten och ek (med sina garvsyror) är brons eller rostfritt syrafast stål (A4 eller aisi 316). Brons är svårt att få tag i och får numer beställas från tyskland eller england.

Tyskland
Toplicht. De säljer även beslag och annat till träbåtar. Även specialverktyg som nitpåslagare mm.
http://www.toplicht.de/

England
Anglia Stainless.
http://www.angliastainless.co.uk/

I Sverige använder de flesta dock syrafast stål. Riktiga a4-träskruvar med vassa och rejäla gängor är dyra att tillverka och ännu dyrare att köpa. Faktum är att riktiga träskruvar är att betrakta i det närmaste som en lyxprodukt. Priser på uppemot 10-15 kr/st är inte ovanligt vid grövre dimensioner. Bra kvalitet finns att köpa t ex hos:

Sverige
Lars Johan Kroons Båtbyggeri i Pilås, Växjö
http://ljk-batbygg.se/Lars-Johan_Kroons_Batbyggeri/Verktyg_3.html

Sifverts Skruv i Stockholm
http://www.sifvert-skruv.se/

Nit
Skall man nita mycket så är en liten trälåda med fack mycket praktisk. Där får man rum med nit, brickor, borr, försänkare och nitverktyg. Man märker snabbt att det är oerhört opraktiskt att ha grejerna lösa. T ex hoppar de kring och trillar ned i alla möjliga skrymslen av vibrationerna i skrovet då man nitar.

Det kan faktiskt löna sig att annonsera efter nit, jag har själv gjort det. Det finns alltid gamla lager och morfars nedlagda båtsnickeri osv. Kopparnit säljs ofta per kilo och det kan löna sig att gå ihop och köpa rejäla mängder. Kopparpriserna är f n höga. Nit kan man bl a köpa hos:

Claessons Trätjära i Göteborg. De har också linolja av fin kvalitet till bra pris.
http://www.claessons.com/

Koppar har blivit dyrt, nitning har blivit ovanlig. Därmed har också priset på eländet skjutit i höjden rejält. Ö h t kan tilläggas att nit, bult och skruv utgör en substantiell del av ett bygge.

Engholm i Alleröd, Danmark (Kopparspik heter kobbersöm på dansk).
http://www.engholm.dk/

Trebåten i Vinterbro, Norge. Har allt man kan önska sig, även svårhittade grejer som galvade nitbrickor.
http://www.trebaten.no/

Linoljefärg

Allt som behövs för att göra linoljefärg. Kokt linolja, pigment, terpentin, xerotin och schellack.

Linoljefärg är lätt att göra själv, och ingredienserna är kokt linolja, pigment och ev torkmedel (xerotin är bra). Principen vid tillverkning är att man blandar ihop pigmentet med lite linolja så att det bli en slät pasta som får vila över en natt. Dagen efter späder man med linolja tills det får "rätt" konsistens. Alltså inte för löst, inte för tjockt. Sedan kan man tillsätta högst 3% xerotin för att väsentligen förkorta torktiden. Tar man för mycket xerotin får det motsatt effekt, och färgen torkar istället -aldrig. För att få en bra färg krävs rejäl omrörning, och ett knep är att skaffa en gammal hushållsassistent som får stå och vispa färgen några timmar.

Xerotin.

Fördelen med linoljefärg är att den är giftfri om man använder ett giftfritt pigment. Linoljan är t o m ätlig. Man kan med fördel späda den med rå linolja istf terpentin. Den andra uppenbara fördelen gentemot alkydfärger är att den har högre torrvikt. I moderna färger dunstar lösningsmedlet och lämnar kvar pigment och bindemedel. I en linoljefärg oxiderar oljan i kontakt med luften. En ytterligare fördel är den långa livstiden. Linoljan fortsätter kontinuerligt att reagera med syret i luften, och vittrar till slut. Detta kan hejdas genomn att man bestryker ytan med förtunnad linolja efter en tvätt eller lätt putsning med sandpapper. Moderna färger krackelerar istället och trillar av och måste krapas bort helt. Enda verkliga nackdelen är att torktiden är lång (ett dygn minst) och att det krävs att man målar flera, och mycket tunna lager. Tjocka lager gör att en bara härdar på ytan och blir som ett rynkigt täcke (samma sak som händer vid för tjocka oljefernissalager). Det är lite svårare att måla med linoljefärg, men jag tycker att fördelarna mer än uppväger. Hemgjord linoljefärg är dessutom mycket billig!

Schellack rörs ut i T-sprit och används som kvistlack som penslas på knaggar för att undvika genomslag av kåda.

Vill man inte göra färgen själv så kan man handla av yppersta kvalitet i vilken kulör som helst hos Ottossons i Genarp. Jag har använt deras färger och varit mycket nöjd! De säljer även pigment om man vill göra färgen själv. På deras hemsida finns en lista över alla deras underleverantörer.

Ottosons i Genarp, Skåne. Allt inom linoljefärg.
http://www.ottossonfarg.com/

Wibo Färg AB. Förutom försäljning av förstklassiga produkter har de även massor av info om färg och oljor.
http://www.linoljefarg.se

En annan god linoljetillverkare är Gysinge. Säljer allt som har med byggnadsvård att göra.
http://www.gysinge.nu/
Mönja

Köpemönja.

Många använder blymönja som bottengrundfärg och kölsvinsfärg på sina träbåtar. Blyoxiden som den är gjord av används också i mönjekitt som läggs i spunning, mellan bord och bottenstockar mm. Blymönjan blir vattentät och dess giftighet håller undan röta och mögel. Dock är den alldeles infernaliskt giftig för allt och alla och därför med rätta förbjuden. Vill man verkligen få tag i den så går det att beställa från utlandet, exvis England, under namnet red lead powder. Då är det blyoxid i pulverform man får, och färgen blandar man själv till. Italienarna säljer färdigblandad under namnet Minio di Piombo. Blymönjan är lätt att känna igen på sin knalliga vägkons-oranga färg. Var jävligt försiktig om du stöter på detta när du skrapar färg. Blyförgiftning är inget man skojar bort. Jag vill inte länka till säljare, men googla och du skall finna!

Blymönja görs traditionellt på rå istf kokt linolja, och det ger den väldigt lång torktid. Räkna med omkring sex veckor för en komplett yta. Den köpta, färdigblandade, varianten torkar mycket snabbare. Vissa hävdar dock att den har sämre vidhäftning och blir mindre tät. Oavsett om man använder färdigblandad eller gör den själv, så måste underlaget mättas med linolja innan målning. I annat fall sugs oljan i färgen in i träet och lämnar efter sig en pulvrig, ohållbar yta som inte gör det förväntade jobbet.

Ett alternativ till detta är järnmönja, som många prövat på senare år med gott resultat. Järnmönja är detsamma som linoljefärg gjord på järnoxid (hematit, Fe2O3) och är fullständigt ogiftig. Den blir hård och tät, precis som blymönjan, men har ingen mögel- eller röthämmande effekt. Ett knep som många -inkl undertecknad- testat är att blanda ut den med zinkvitt för att på detta sätt göra den litet giftigare. Hematitpulver eller färdig järnmönja av god kvalitet finns att köpa hos Ottossons (se ovan)

Verktyg
Lie Nielsen N:o 102

Hantverk är inte vad det en gång var, och det avspeglas i järnhandelns magra utbud av specialverktyg. I stort sett alla kedjor säljer samma saker, till ungefär samma priser. Skall man hålla på med finsnickeri och träbåtar så får man vända sig till specialbutiker. Dessvärre är de svenska leverantörerna av kvalitetsverktyg få, och man får oftast beställa från utlandet, även om undantag finns (se nedan).

I Tyskland finns en mycket välsorterad firma som av begripliga skäl bytte sitt gamla namn "Dick" till det nya Dictum. De är bäst. De har allt! Priserna är i Euro.

http://www.mehr-als-werkzeug.de

Vill man beställa från USA (och chansa på att tullen inte öppnar paketen, 50/50 enligt de flesta) så är Highland Woodworking kanon.

http://www.highlandwoodworking.com/

I Sverige finns en nyöppnad webshop som säljer kvalitetssågar, stämjärn, brynen och Veritashyvlar mm. Bra service och snabb leverans.

http://www.hyvlar.se/

Dessa är renodlade verktygshandlare. Det finns dock fler som säljer diverse specialverktyg, bl a de ovan länkade Claessons Trätjära, Lars Johan Kroons, Gysinge och Toplicht.

Ett alternativ till nya dyra verktyg är begagnat. T ex hyvlar och stämjärn är i det närmaste outslitliga och går oftast att fixa till. Här ser du några stämjärn från E A Berg i Eskilstuna. Handtagen är nygjorda; de två till vänster i björk och det högra i ask. Gamla svenska stämjärn håller hög kvalitet och kan helt klart mäta sig mot dyra utländska.